Rutchan

Hennes röst är helt otrolig, jag sitter helt lamslagen så fort jag hör henne. Imogen Heap alltså, ingen annan.

Nu ska jag hämta mina nyklackade stövlar och köpa en pizza, efter det ska en del läsas och skrivas. Men sen, då fortsätter min 80-tals extravaganza som inleddes i förmiddags med G. Där jag fick se Uggla som en bög och det bästa av allt, Niklas Wahlgrens stjärt. Äventyret fortsätter ikväll med Footloose. Vad är det som gör att man inte kan tycka illa om 80-talet på något sätt? Fortsättning följer..