Rutchan

Så aktiv som jag varit denna dag har jag nog inte varit på månader. Det har hunnits med stickning, matlagning, planering, städning, bakning och faktiskt, tro det eller ej, en del plugg. Ingen konsumtion av skräptv, Oprah och Våra bästa år har fått stå lämnade i skamvrån.

Jag har nyss intagit min middag bestående av potatisomelett och en kopp ingefära & citron te, som blev klar tillslut trots att min kära granne kom och störde. Som jag fortfarande pratar med fast hon drog mig ut på farliga äventyr i söndags.

Det hela började med ett litet sms: Promenad? och slutade med riskfyllda strapatser på Malmös mörka baksida. Vi gick ut mot Kirseberg och tittade på fina hus, sedan fortsatte vi ut mot industriområdet och gick in genom en stor grind. Bakom grinden gömde sig övergivna fabriks lokaler och man kände vemodet i luften. Vi fortsatte gå framåt och hamnade snart vid en ödslig grusstig som ledde oss förbi ett antal kolonilotter och slutligen fann vi oss stående vid ett högt staket med taggtråd högst upp.
Vi tog oss genom staketet genom ett litet hål som var upprivet och fortsatte sedan vår vandring. Ljuset från lamporna borta vid vägen nådde oss inte längre och det var kolsvart när vi kom till ännu en grind som vi med viss ansträngning forcerade. Bakom denna gick ett tågspår som vi tog oss över och sedan in på ännu en fabriksgård fylld med ihåliga vrak som en gång var lastbilar. Plötsligt hörde vi ljudet av avlägsna steg och vi gömde oss bakom vraken tills vi inte längre hördet stegen.
Då tog vi oss fram och gick förbi en hög tegelbyggnad som även denna var övergiven, genom fönstren såg vi bara ett stort tomt rum, rensat. Vi började tröttna på äventyret och fortsatte eftersom vi nu kunde höra att en väg låg i närheten, jag kände precis att jag kunde slappna av igen när vi hörde en bil köra in på området. Snabbt försvann vi in bland det mörka höga gräset och några träd och gömde oss till bilen försvunnit igen. Nu ville vi båda hem så döm och vårt förtret när vi kom fram till stängslet som skillde oss från vägen och friheten.
Det var bara att gå tillbaka.