Rutchan

Den 21 juni börjar Tv3 sända en av de bästa serierna jag vet. Jag har tjatat om den för alla jag känner i över ett år. Nu kan jag sluta vara jobbig, nu kan resten också se den. Pusching Daisies! Kanske fins det hopp för Tv3 ändå?

Regnet har fallit dygnet runt i flera dagar men nu ikväll kom solen tillbaka. Alla mina soldanser har fått verkan, Halleluja till vädergudarna.
 
Idag har jag avklarat jobbiga samtal, roliga samtal, planerat, handlat en tröja och köpt en flaska vin. Exceptionellt effektiv(kan man skriva så?). Jag har lämnat Stig hos min fina vän och sitter redan och sippar på mitt första glas vin och filosoferar till Neil Youngs bästa. Det är sol OCH lördag samtidigt och jag ska iväg ooch titta på min kompis och hennes kille när dom spelar. Och jag har köpt nya strumpbyxor med blommor på som ser ut som nittiotal och jag har köpt en tröja till som är svart så jag är så snygg som man kan bli.

Nu får det vara nog, min högerhand har varit bortdomnad i två veckors tid. Dags att göra något åt det? Ja. Dags att sluta ignorera? Ja. Nu ringer jag till doktorn! Det kommer nog inte försvinna av sig själv.

Jag fick nog när jag brände mig på spisplattan utan att känna något. Absurd känsla att titta på brännmärket utan någon smärta... Och då tänkte jag för mig själv; vad kommer näst? Kanske klipper jag av ett finger när jag egentligen ska klippa i ett tyg, kanske fastnar det en spik i handen eller kanske jag spräcker ett glas med handen och får glaskärvor i handflatan. Som sticker ut som nitar på en jacka. Nej det bådar inte gått tänkte jag för mig själv. Dags att åtgärda. Jag tycker om min hand.